Svensk ordbok 2009, webbversion
hå
`
ken
substantiv
,
best.
f.
håk·en
●
djävulen
mest i kraftuttryck
vard.; ngt åld.
komm.
JFR
cohyponym
1
fan
för håken, skynda dig!
ge håken i honom!
sedan 1842
förskönande ombildn. av (
hin
)
håle
; jfr
hin
substantiv,
best. f.
håk·en●djävulen
mest i kraftuttryck
vard.; ngt åld.komm.JFRcohyponym1fan
för håken, skynda dig!ge håken i honom!sedan 1842förskönande ombildn. av (hin) håle; jfr hin