Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`rhåll substantiv, ingen böjning hör|­håll●i ett få­tal ut­tryck (största) av­stånd som ett ljud kan över­föras och upp­fattas över utan hjälp­medel rum.JFRcohyponymsynhåll hon ropade, men de var redan ut­om hörhåll(inom/utom) hörhållsedan 1862