Svensk ordbok 2009, webbversion

handikapp [han´d-äv.han`d-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en handi·kapp·et1egenskap eller om­ständighet som med­för ned­satt prestations­förmåga el. sämre chanser till fram­gång; spec. om sjukdom el. skada men äv. all­männare som term nu­mera ofta ersatt av ”funktionshinder”med.psykol.JFRcohyponymlyte handikappersättninghandikapplägenhethandikapptoaletthandikappvänligmedicinska, psykiska och sociala handikappkort­växthet är ett handikapp i många yrkensedan 1961av eng. handicap med samma betydelse, till hand in cap ’handen i mössan’, urspr. namn på ett hasard­spel 2för­del som lämnas åt tävlande av lägre klass så att en o­jämn tävling skenbart blir jämn; spec. i golf och tennis spel.sport.handikappberäkningen god amatörgolfare med bara 10 i handikappde bästa i tennis­turneringen lämnade ett handikapp på två poäng per game○äv. i fråga om belastande minus­poäng e.d. för de bättre del­tagarnahandikappbelastningen trav­häst som brukar få lämna 40 m i handikappsedan 1881