Svensk ordbok 2009, webbversion

handtag [han`(d)tag] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hand|­tag·et1detalj på före­mål som är av­sedd att fatta om och hålla i särsk. vid förflyttning av före­målet verkt.JFRcohyponymgrepp 1 dörrhandtagvevhandtagväskhandtaghon drog i handtaget men dörren var låstsedan 15632i ett få­tal ut­tryck (mindre) hjälp vid ut­förandet av arbete vanligen kropps­arbete arb.vi ska flytta bok­hyllan ― kan du ge oss ett handtag?○äv.(ut­fört) arbete han har inte gjort ett handtag i hela sitt livsedan 1807