Svensk ordbok 2009, webbversion

hank substantiv ~en ~ar hank·en1band eller vidja för hop­fästning av störarna i en gärds­gård jordbr.inom stadens hank och störin­om stadens gränserngt åld.​ frågan var om de skulle hålla sig innan­för stadens hank och stör eller om de skulle flytta ut på landet sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. hanker; jfr sv. dial. hank, hånk ’(vidje)ring an­vänd som hand­tag, störband’; trol. besl. med hänga; jfr livhanken 2litet fast­sytt band för upp­hängning på rock, hand­duk e.d. kläd.sedan 1914