Svensk ordbok 2009, webbversion
[hi(e)rarki´]
substantiv ~n ~er
hier·arki·er●(organisation med) noggrant fastställd över- och underordning
och stränga krav på lydnad etc.
sociol.ämbetsmannahierarkihan avancerade snabbt i den militära hierarkininom verket rådde den strängaste hierarki○äv. om system av begrepp e.d., ordnat enl. principen om logisk över- och underordningLinnés system med arter, släkten och familjer bildar en sträng hierarkisedan 1771till grek. hieros´ ’helig’ och arkhe´ ’herradöme’, till ar´khein ’vara främst’