Svensk ordbok 2009, webbversion

hjälm substantiv ~en ~ar hjälm·en●om­slutande (halvklot­formigt) huvud­skydd av hårt, kraftigt material till skydd mot slag, träffar (av skott) m.m. arb.kläd.mil.ishockeyhjälmridhjälmstörthjälmmotor­cyklister måste ha hjälmsoldater i gröna hjälmaren arbets­plats där alla måste ha hjälm○äv. som skydd mot strålning e.d.solhjälmtropikhjälm○äv. om den översta delen på heraldiskt vapensedan 1253stadfästelse av jordabyte mellan Birger Jarl och västgötska Gudhems kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hiälmber; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt som gömmer, täcker’; besl. med 1hölja