substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hjon·et1vanligen i sammansättn.
person i beroende av samhällets hjälp
el. av hjälp av enskilda personer
åld.samh.yrk.fattighjoninhyseshjonsedan ca 1655fornsv. hion ’familjemedlem(mar); äkta make; tjänare’; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. ci´vis ’medborgare’
2vanligen i sammansättn.
tjänare
histor.yrk.tjänstehjonsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen