Svensk ordbok 2009, webbversion

hon´ pronomen, objektsform henne ●kvinnan eller flickan som är om­talad i samman­hanget vanligen tidigare men ibl. äv. efter­åt; äv. om djur av detta kön NollKajsa gick och lade sig, och snart sov honbara hon får som hon vill är Eva riktigt trevlighon är inte dum, Stinakossan springer, ta henne!○äv. med ut­pekande funktionhon som står där­borta är min syster○äv. om djur (och i ett fall person) o­avsett kön och om några före­målduvan skrämdes så att hon flög bortmänniskan ― hon är en o­tacksam varelseett vackert far­tyg, men nu har hon gjort sin sista färdVad är klockan? ― Hon är tre○nu­mera ibl. äv. med syftning på grupp med både män och kvinnorläsaren kan välja vilken tolkning hon vill○äv. som tilltals­ordngt åld. el. provins.Ska hon inte ha fisk i­dag, fru Karlsson?sedan 1000-taletrunristad berghäll, Hilleshög, Uppland (Sveriges runinskrifter)vanligen runform hun, fornsv. hon; speciellt nord. ord; femininbildn. till han