substantiv ~en ~ar
hov·en●yttersta, hornbeklädd del av foten på hästdjur
och andra uddatåiga hovdjur; särsk. på tamhästen
zool.JFRcohyponymklöv
bakhovframhovklapprandet av hovar mot gatstenarna○ibl. utvidgatelefanthovsedan början av 1300-talet (i sammansättn. häst-)Skåne-Lagenfornsv. hover; gemens. germ. ord, jfr ty. Huf, eng. hoof med samma betydelse
2hov
[hå´v]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hov·et●uppvaktande och betjänande personal i en furstlig persons närmaste omgivning
samh.hovmanhovmarskalkhovreportagefurstehovkejsarhovdet kejserliga hovetde unga adelsfröknarna skulle presenteras vid hovethovet lät meddela att drottningen väntade barn○äv. bildligtkrets av beundrare och underställda
vanligen skämts.fotbollsidolen med sitt hov(vid) hovethålla hovvara självklar medelpunkti sällskap e. d.
på gården Rungstedlund höll Karen Blixen hov och tog generöst emot gäster från när och fjärran
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. hof ’furstes bostad och hushåll’; av lågty. hof med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.