Svensk ordbok 2009, webbversion

hud substantiv ~en ~ar hud·en●mjukt, skyddande yttersta skikt av kroppen på människor och djur; på människor ofta särsk. om detta skikts synliga del med.zool.JFRcohyponymhycohyponymskinn hudläkarehudsjukdomhudutslaghudveckhudömsningläderhudunderhudöverhudha öm­tålig hudhennes lena hudömsa hudskydda huden mot kylan○äv.avflått yttersta skikt av djur­kropp av större, kort­hårigt djur leopardhudbereda hudargarva hudarexport av skinn och hudar○ibl. bildligt i ut­tryck för intensiv upp­levelse e.d.en före­ställning som tränger in under hudeni Lapp­land känner man naturen in på bara hudenfå på hudenut­sättas för o­mild behandlingt. ex. stryk, kritik e. d.​ flera fack­förbund fick på huden för att de inte engagerade sig till­räckligt i sina med­lemmar ha tjock/hård hudvara psykiskt o­känslig​ hon har gott själv­förtroende och hård hud ha tunn hudvara känsligskära breda remmar ur ngns hud/läderse1rem sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. huþ; gemens. germ. ord, trol. urbesl. med skjul