Svensk ordbok 2009, webbversion

hung´er substantiv ~n ●(känsla av) o­medelbart behov av föda fysiol.psykol.JFRcohyponymsvält hungerkravallerhungerupploppkänna hungerhon höll på att förgås av hungerhan stillade den värsta hungern med ett par bullar○äv. bildligtstarkt behov läshungerprofithungersensationshungerpojkens hunger efter kärlekhungern efter pengar blev hans o­lyckahunger (efter ngt)hungern är den bästa kryddanmaten smakar bäst när man är hungrig​ hungern är den bästa kryddan men trevligast är om maten på ut­flykten är både god och mättande sedan mitten av 1300-talet; 1541 i bildlig bemärkelseÖstgöta-Lagenfornsv. hunger; gemens. germ. ord