Svensk ordbok 2009, webbversion

huvudstad [hu`v-äv.huv`-] substantiv ~en el. vard. huvudstan, plur. huvudstäder huvud|­stad·en●främsta stad i ett land, där landets regering har sitt säte och som kan sägas symbolisera hela landet samh.kungliga huvudstadenStock­holm, Sveriges huvudstadden traditionella rivaliteten mellan huvudstaden och landets an­dra stad○äv. om främsta stad i del­stat o.d.○äv. om stad som i ngt annat av­seende är den främsta i sitt slagParis, modets huvudstadhans andliga huvudstad var Romsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. hovuþstaþer