Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`rstamning substantiv ~en ~ar här|­stam·ning·en●(släktmässigt) ur­sprung för person el. djur släkt.en person av o­känd härstamning○äv. för annan före­teelseordets härstamning(av ADJ) härstamning, härstamning (från ngn/ngt)sedan 1819