Svensk ordbok 2009, webbversion

hå`lväg substantiv ~en ~ar hål|­väg·en●smal passage mellan höga branter arkeol.trafik.JFRcohyponymravincohyponymkanjon ○spec.äldre färd­väg som upp­kommit genom an­vändning och erosion sedan ca 1580till hål, adj., se hålfot