substantiv ~t ~n
hån|le·end·et●hånfullt leende
psykol.hans vanliga överlägsna hånleendeett hånleende (åt ngn/ngt/SATS)sedan 18492hå`nleende
adjektiv,
ingen böjning
hån|le·ende●som hånler
fysiol.○äv. om handling o.d.hans hånleende föraktsedan 1840-talet