Svensk ordbok 2009, webbversion

hö substantiv ~et hö·et●kreaturs­foder av torkat gräs, torkade vallbaljväxter m.m. jordbr.höbalklöverhöett fång höbärga hödet doftade av ny­slaget hösedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hö; gemens. germ. ord, trol. nära besl. med hugga