[-i´el.hö`g-]
substantiv ~et ~er
hög|för·räd·eri·et●brottslig handling som äventyrar det egna landets viktigaste intressen
särsk. dess yttre säkerhet
samh.JFRcohyponymhögmålsbrott
han fick livstids fängelse för högförräderi○ibl. äv. om brott som riktar sig mot ett lands överhuvud el. dess statsskicksedan 1758