Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gskola substantiv ~n högskolor hög|­skol·an●läro­anstalt för högre ut­bildning och forskning, där det i princip krävs av­slutade gymnasie­studier för att komma in i officiella samman­hang nu­mera ofta bestående av en samman­slagning av alla efter­gymnasiala utbildnings­anstalter på en ort pedag.vetenskapl.JFRcohyponymuniversitetcohyponymfolkhögskola högskolestudierhandelshögskolalärarhögskolatandläkarhögskolahögskolans institutioner är ut­spridda över hela stanHögskolan i KalmarTekniska högskolan○ofta abstraktare om samman­fattningen av all ut­bildning som bygger vidare på gymnasie­utbildninghögskoleprov(et)söka till högskolankomma in på högskolanläsa vid högskolansedan 1850