substantiv ~t ~n
hög|sät·et●förnämsta plats
vid (fest)bord e.d.; urspr. om den förnämsta platsen i fornnordisk hall
heminr.biskopen satt givetvis i högsätet○äv. bildligt i uttryck för att man lägger största vikt vid ngtgeneralen satte säkerheten i högsätetsedan 1488Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. höghsäte