Svensk ordbok 2009, webbversion

hön`shjärna substantiv ~n hönshjärnor höns|­hjärn·an●mycket svag hjärna o­förmögen till klart tänkande o.d. vard.psykol.det gick inte in i hans hönshjärna○äv. om person utan förmåga till klart tänkandehönshjärnorna i ledningen var o­förmögna att fatta beslutsedan 1736