Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`rlur substantiv ~en ~ar hör|­lur·en●apparat som trycks till örat och där ljud som över­förts på teknisk väg upp­fattas särsk. som till­behör till telefon el. radio instr.○äv.hör­apparat i form av en lur mest histor.sedan 1850