Svensk ordbok 2009, webbversion

hö´rn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hörn·et●(om­råde i an­slutning till) skärningslinje mellan två väggar (eller liknande av­gränsningar) som bildar vinkel med var­andra så­väl om om­råde utan­för som innan­för så­dan skärningslinje geom.heminr.mat.hörnbalkonghörnfönsterhörnhyllasoffhörnrummets mörkaste hörngå runt hörnet av husetaffären ligger om hörnetdet stod ett gammalt skriv­bord i ett hörnhon satt hop­krupen i hörnet och läste○äv. i fråga om två­dimensionella förhållanden(om­råde nära) skärnings­punkt mellan linjer som bildar (rät eller spetsig) vinkel med var­andra bordshörngathörnnära nedre högra hörnet på sidan○äv. bildligt om litet (av­lägset) del­område av stort om­rådehon kände till vart­enda hörn av världenBalkan har ofta varit Europas o­roliga hörnhörnet (av/på ngt)kila runt hörnet dövard.​ de flesta av mor­mors barndoms­vänner har kilat runt hörnet måla in sig i ett hörn försätta sig i en svår situation​ stats­rådet har målat in sig i ett hörn i och med de kontroversiella ut­talanden han har gjort runt hörnet all­deles i närheten​ hon har flyttat till en lägenhet närmare centrum och runt hörnet ligger både apotek och matvaru­affär vara med på ett hörni ngn mån (få) del­ta i ngt​ när planerna för kvarterets om­byggnad diskuterades in­bjöds även hyres­gästerna att vara med på ett hörn sedan ca 1430Själens tröstfornsv. hyrne; bildn. till horn