substantiv ~n äv. vard. hörnpelarn, plur. ~, best. plur. hörnpelarna
hörn|pel·ar·en●pelare i hörnet av byggnad
el. byggnadsdel
arkit.han lutade sig mot balkongens hörnpelare○äv. bildligtmycket viktigt element
i ngn helhet
bostadspolitiken var en hörnpelare i det socialdemokratiska välfärdsprogrammet(ngts) hörnpelare, hörnpelaren (i ngt)sedan 1755; 1896 i bildlig bemärkelse