Svensk ordbok 2009, webbversion

impoten´s substantiv ~en im·pot·ens·en●o­förmåga hos man att genom­föra sam­lag särsk. på grund av o­tillräcklig erektion med.JFRcohyponymfrigiditet impotensskräcktill­fällig impotens kan vara betingad av nervositet○äv. bildligtkraft­löshet politisk impotenssedan 1863av lat. impoten´tia ’o­förmåga; van­makt’; jfr potens