Svensk ordbok 2009, webbversion

individualite´t substantiv ~en ~er in·di·vidu·al·itet·en●personlig sär­art psykol.JFRcohyponymegenart bokens karaktärer glider över i var­andra och förlorar all individualitet○ibl. bildligtde gamla husen har förlorat sin individualitet efter renoveringensedan 1795