substantiv ~en
in·kom·pet·ens·en●brist på personliga förutsättningar
för viss uppgift; vanligen i fråga om reella förutsättningar
psykol.MOTSATSantonymkompetens 1
ledningens slarv och inkompetens○ibl. äv.formell obehörighet
inkompetensförklarasedan 1729