[-∫o´n]
substantiv ~en
in·kvis·it·ion·en●vanligen best. f.
institution inom katolska kyrkan för uppspårande och dömande av kättare
under medeltiden och ngt senare
histor.relig.samh.inkvisitionsdomstolinkvisitionens bål○äv. om verksamheten○äv. bildligtplågsamt grundlig rannsakning
sedan 1596av lat. inquisi´tio ’sökande; undersökning’; jfr ackvisition, rekvirera