Svensk ordbok 2009, webbversion
in`mutning
substantiv ~en ~ar
in|mut·ning·en●säkrande av ensamrätt
till (bearbetning av) visst område, särsk. mineralfyndighet
af.samh.○äv. om området○äv. bildligtteckenspråk är hans speciella inmutninginmutning (av ngt)sedan 1855; 1965 i bildlig bemärkelse