Svensk ordbok 2009, webbversion

in`mutning substantiv ~en ~ar in|­mut·ning·en●säkrande av ensam­rätt till (bearbetning av) visst om­råde, särsk. mineral­fyndighet af.samh.○äv. om om­rådet○äv. bildligttecken­språk är hans speciella inmutninginmutning (av ngt)sedan 1855; 1965 i bildlig bemärkelse