verb innebar inneburit, pres. innebär
inne|bur·it●ha som innebörd
NollJFRcohyponymbetyda 1cohyponymbeteckna 2
han började förstå vad hennes ord innebar○äv.ha till följd
JFRcohyponymmedföra 2cohyponymbetyda 3
allt köande innebär förlust av tidinnebära ngt/SATSsedan 1609ombildn. av fornsv. inbära, bära in; jfr bära
Subst.:innebörd