Svensk ordbok 2009, webbversion

inn`eslutning substantiv ~en ~ar inne|­slut·ning·en●ngt som är inne­slutet särsk. i fack­språkgeol.○spec. (geol.) om bl.a. gas- el. vätskebubblor i kristaller el. insekter, växt­delar o.d. i bärn­stenen briljant med inneslutningar○spec. äv. om ett trycktätt rum (vanligen av betong med in­gjuten stål­plåt) som om­sluter en kärn­reaktor och hindrar radio­aktiva ämnen att spridas i om­givningenreaktorinneslutning○äv.det att inne­sluta t.ex. en reaktor el. ut­bränt radio­aktivt kärn­bränsle inneslutning (av ngt) (i ngt)sedan 1850