[-∫o´n]
substantiv ~en
in·sol·at·ion·en1(mängd) solstrålning som når jordytan
fys.meteorol.JFRcohyponymsolarkonstantcohyponyminstrålning
○äv. allmännareinstrålning
insolation (av ngt)sedan 1840till lat. insola´re ’utsätta för solstrålning’
2solsting
med.sedan 1834