Svensk ordbok 2009, webbversion

instruktion [-∫o´n] substantiv ~en ~er in·strukt·ion·en●an­visning om lämpligt tillvägagångs­sätt spec. med ton­vikt på träning och upp­lärning komm.pedag.instruktionsbokinstruktionsfilmpersoninstruktionen kort instruktionskriftliga instruktioneren sköterska gav honom instruktioner i an­vändningen av sprutan○spec. äv. med inne­börd av före­skrift el. orderambassadören har fått nya instruktioner från Stock­holmhon gav dem stränga instruktioner att låsa dörren○äv. om text e.d. med an­visningaren instruktion med­följer mat­beredareninstruktion (av ngn) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1527