Svensk ordbok 2009, webbversion

integre´ra verb ~de ~t integr·er·ar1få att smälta samman till en helhet af.samh.tekn.ett integrerat Nordenläraren försökte integrera svenskämnet och historieämnet○spec. i fråga om o­lika folk­grupperintegrera in­vandrarna i det svenska sam­hället○äv.ordna in som naturlig del i viss helhet privat­skolorna integrerades med de statliga skolornaintegrera ngt (i/med ngt), integrera ngn (i ngt)integrerad kretssekrets 3 sedan 1835av lat. integra´re ’åter­ställa; komplettera’, till in´teger ’hel; o­rörd’; jfr integral 2beräkna integral av mat.integrera en funktionintegrera (ngt)sedan 1755Subst.:integrerande, vbid2-195909integrering; integration