Svensk ordbok 2009, webbversion
käng`a
substantiv ~n kängor
käng·an1typ av sko med tämligen kort skaft och snörning eller knäppning
numera mest om grövre typ för fritidsbruk
kläd.JFRcohyponympjäxacohyponymstövelcohyponymlågsko
kängskaftkängsnörefotbollskängaknäppkängavandrarkängagrova kängorpälsfodrade kängorleriga kängornyputsade kängorsedan 1722av fi. kenkä med samma betydelse
2spark
vard.komm.○äv. bildligttillrättavisning, näsknäpp
i förbifarten gav talaren sina kritiker en kängasedan 1900