verb kändes känts, pres. känns
känn·as●äv. fast sammansättn., sevidkännas
erkänna ansvar för
komm.ett misstag som hon inte ville kännas vid○äv.erkänna släktskap eller bekantskap med
hon vill inte kännas vid sitt barnPetrus ville inte kännas vid Jesus○äv. försvagatkänna igen som sin egendom
känns du vid den här pennan?kännas vid ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. viþerkännas
Subst.:vbid1-223363vidkännande