Svensk ordbok 2009, webbversion

kä`rande substantiv ~n, plur. ~ kär·and·en●person som i rätte­gång fram­ställer yrkande mot annan person yrk.MOTSATSantonymsvarande JFRcohyponymmålsägare kärandepartkärandesidakärandetalanett av kärandens vittnenkärandens yrkande bi­fölls intesedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. kärande; till kära 2