Svensk ordbok 2009, webbversion

köp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en köp·et●det att köpa ngt; särsk. i större skala handel.spel.JFRcohyponyminköp bilköphusköpimpulsköpett bra köpett dåligt köpköpet av fastigheten○äv. om mot­svarande av­tal e.d.de ville låta köpet gå till­baka○ibl. o­egentligt, utan över­föring av värdesärsk. i kort­spelhan hade ett högt par på given men gjorde ett dåligt köpköp (av ngt) (åt/till ngn) (för BELOPP)få ngt på köpetfå ngt gratis ut­över det överens­komna​ om man köpte två kostymer fick man skjorta och slips på köpet på öppet köpmed rätt att lämna till­baka varorna​ hon bad att få klänningen på öppet köp (till) på köpetsom extra, till­kommande om­ständighetvanl. negativ​ hon förlorade hela res­kassan och till på köpet fick hon salmonella sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. köp