substantiv ~n äv. ~en, plur. ~er
kamr·er·er●tjänsteman med ekonomisk förvaltning och räkenskapsföring som huvuduppgift
ekon.yrk.bankkamrersedan 1649av medeltidslat. camera´rius ’skattmästare’; till lat. cam´era i bet. ’skattkammare’; jfr kamera, kammare