Svensk ordbok 2009, webbversion

kanta´t substantiv ~en ~er kant·at·en●musik­stycke i flera satser för en eller flera sång­stämmor med ackompanjemang till profan el. religiös text musikJFRcohyponymoratorium festkantatkantat nr 2 opus 31○äv. om den sjungna texten○äv. om hög­tidlig festdiktViktor Rydbergs kantat vid jubelfestpromotionen 1877sedan 1739av ita. cantata med samma betydelse; till lat. canta´re ’sjunga’; jfr chanson, kantor