Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kap·itul·at·ion·en●formellt uppgivande av allt motstånd
på viss front och ibl. på vissa villkor; särsk. i krig
mil.psykol.kapitulationsvillkorde allierade krävde tysk kapitulation utan villkor○äv. bildligthans kapitulation för hennes kravkapitulation (för ngn/ngt)sedan 1625till kapitulera