substantiv ~en ~er
karb·in·en●typ av skjutvapen med kort pipa
urspr. mest anv. av beridna trupper
mil.JFRcohyponymkulsprutegevärcohyponymkulsprutepistol
○numera äv. om andra typer av militära vapenautomatkarbinsedan ca 1640av fra. carabine med samma betydelse, till carabin ’lätt ryttare’; jfr karabinjär