substantiv ~n kardor
kard·an●ett redskap för rensning och redning av ull, bomull e.d. före spinning
bestående av en platta som är tätt besatt med ståltrådskrokar; äv. om motsvarande maskindel
jordbr.tekn.○äv. bildligthand
vard.han sträckte fram kardan och hälsadesedan 1578; i bet. ’hand’ 1854av lågty. karde med samma betydelse; till lat. car´duus ’tistel’ (tistlar användes förr som kardor)
2ka`rda
verb ~de ~t
kard·ar●ibl. med partikelnut
luckra upp och reda ut
ull e.d., med hjälp av handkarda el. motsvarande maskin, varvid de hoptovade fibrerna skiljs åt
jordbr.tekn.karda (ut) ullenkarda (ut) ngtsedan 1639Subst.:vbid1-204074kardande,
vbid2-204074kardning