Svensk ordbok 2009, webbversion
ka
`
se
substantiv
~n kasar
el.
kas
kas
~en ~ar
kas·en
●
bål av ris, grenar och ved
jordbr.
utstr.
vårdkase
sedan 1644
jfr sv. dial.
kas
,
kase
’liten stack; hög av kvistar’; nord. ord, besl. med lat.
ger
´
ere
’bära; föra’