Svensk ordbok 2009, webbversion
ke
`
la
verb
~de ~t
kel·ar
●
(intensivt) smeka och krama
vard.
psykol.
kela med babyn
hon kelade med kattungen
kela (med ngn)
sedan 1749
trol. bildat till fornsv.
kälen
’klemig’; besl. med
1
kall
Subst.:
vbid1-206029
kelande
;
kel
verb ~de ~t
kel·ar●(intensivt) smeka och krama
vard.psykol.kela med babynhon kelade med kattungenkela (med ngn)sedan 1749trol. bildat till fornsv. kälen ’klemig’; besl. med 1kall
Subst.:vbid1-206029kelande;
kel