verb klämde klämt, pres. klämmer
klämm·er●ofta med partikel, t.ex.fast
trycka samman från två eller flera sidor
på en mindre yta
Nollklämma på tomaternahan klämde fast boken under armenskon klämde○ofta med tonvikt på resultatetvanligen med partikel, särsk.fram, i, in, ihop, till, ur, ut
driva genom eller in i (trångt utrymme) genom att trycka samman
klämma den sista tandkrämen ur tubenklämma in kläderna i väskanklämma ihop sig i bilenklämma i sig matenklämma ur en citron○äv. bildligtvanligen med partikel
klämma åt en falskdeklarantklämma ur sig ett svarklämma till med ett citatklämma fram en ursäktorkestern klämde i med en marschhan kände sig klämd mellan föräldrarnas ambitioner och egna önskemålklämma (fast/ihop/in/på) ngn/ngt, klämma (ut) ngt (ur ngt), klämma i/till med ngt, klämma (ur ngn ngt)det är här/där skon klämmerse1sko 1
klämma ngn på ngtpressa fram ngt (värdefullt) ur ngnt. ex. pengar el. information
pressen försökte klämma honom på besked om hans framtidsplaner
klämma till med ngtbestämma sig med omedelbar verkan för ngt
när chefen frågade om hennes löneanspråk klämde hon till med 30 000
klämmas mellan sköldarnasesköld 1
sedan 1491Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. klämma; trol. av lågty. klemmen, bildat till ty. klimmen (numera ’klättra’) i dess äldre bet. ’klämma; trycka sig fast’
Subst.:vbid1-208868klämmande,
vbid2-208868klämning
2klämm`a
substantiv ~n klämmor
klämm·an●anordning för tillfällig sammanhållning av ngt
verkt.byxklämmacykelklämmahårklämmapappersklämmasedelklämmatvättklämmasätta klämmor i byxbenen○ibl. äv. om redskap för varaktigt brukslangklämma○äv. bildligtträngd situation
han hamnade i en riktig klämmahon klarade sig ur klämmansedan 1505 (i bet. ’trångmål’) SOU; sedan 1642 om redskap