Svensk ordbok 2009, webbversion

kla`rtecken substantiv klartecknet, plur. ~, best. plur. klartecknen klar|­teckn·et●klar­signal komm.vänta på klarteckenge klarteckenplanet fick klartecken från flygledar­tornet○särsk. bildligtmiljöförvaltningen fick klartecken att göra en studie av Göte­borgs för­skolorklartecken (för ngn/ngt/att+V), klartecken (att+V)sedan 1927