verb ~de ~t
klirr·ar●ge ifrån sig ett sprött, klingande ljud
vanligen om glas el. porslin
Nollglasen klirrade○äv. i opers. konstruktiondet klirrade festligt om glasenklirrasedan 1834av ty. klirren med samma betydelse; ljudhärmande
Subst.:vbid1-207944klirrande;
klirr