Svensk ordbok 2009, webbversion

klis´ter substantiv klistret klistr·et●klibbig massa som an­vänds som binde­medel vanligen och urspr. om vatten­lösliga, mindre starka ämnen hush.JFRcohyponymlim klisterburkklisterremsamjölklistertapetklisterde blandade till ett enkelt klister av potatis­mjöl och hett vatten○ibl. äv. som kort­formklister­valla skarklisterhan hade vallat med klisterhamna/sitta i klistrethamna/vara i en besvärlig situationngt vard.​ han är en upptågs­makare som ständigt hamnar i klistret sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. klisther; trol. av lågty. klister med samma betydelse; jfr no. klissa ’klibba’