Svensk ordbok 2009, webbversion

klok adjektiv ~t 1som har gott förstånd och om­döme admin.psykol.JFRcohyponym1viscohyponymintelligentcohyponymgenialiskcohyponymsmart levnadsklok”Det kan vara bra att lägga undan lite för kommande behov”, sade hans kloka hustru○äv. försvagatförståndig det är klokt att vänta liteatt sälja huset är nog det klokaste du kan göra○äv.i nekande och frågande ut­tryck som är vid sina sinnens fulla bruk han kan inte vara riktigt klok○äv. om handling e.d.JFRcohyponymvälbetänkt ett klokt råddet är inte klokt det är ytterst anmärknings­värt​ det är inte klokt att kommunen tänker lägga ner biblioteket klok gubbesegubbe 1 klok gummasegumma klok som en bok/pudel/ugglamycket klok​ hon är klok som en bok och väldigt allmän­bildad slå sina kloka huvuden ihopsehuvud 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. kloker ’klok; kunnig; slug’; av lågty. klok med samma betydelse; av o­visst urspr. 2som kommit till klarhet om visst samman­hang admin.psykol.de var lika (litet) kloka som för­ut efter hans ”förklaring”inte bli klok på ngn/ngtinte kunna förstå sig på ngn/ngt​ han blir inte klok på det där med aktier och fonder sedan 1652